Faror i en båtförsäkring

Patienten dog för att läkaren gick på fest,
eller Faror i en Fritidsbåtförsäkring.

En liten (< 8 m.) svenskregistrerad båt strandade efter både mast- och motorhaveri på en badstrand på Ibiza i ett lokalt och oväntat oväder, som under några dramatiska nattimmar orsakade ytterligare 4 strandade båtar. Olyckan rapporterades omedelbart till berörda myndigheter och till sitt spanska försäkringsbolag MAPFRE, som år 1998 värderat båten i samråd med försäkringstagaren. MAPFRE utlovade omedelbar bärgning.

Båten låg sedan under mer än 6 dygn och höggs sönder mot klipporna på stranden för varje våg och utgjorde en uppenbar fara för barn och andra på stranden.
Man kan komma med bil till vilken strand som helst på Ibiza på mindre än 1 timma. MAPFRE´s besiktningsman anlände först efter 32 timmar och ansåg omedelbart och helt omotiverat att båten var mycket underförsäkrad. Det överenskomna försäkringsbeloppet för den 30 år gamla båten var i god överensstämmelse med priset för likvärdiga båtar på den spanska båtmarknaden och på Internet.
Förseningen skyldes på ”fiestas y permisos”. Varken telefon- eller faxmeddelanden tycktes hjälpa.
Inte förrän kontakt tagits av en advokat fick MAPFRE loss tummarna och drog igång bärgning och borttransport.
Detta utfördes emellertid så oförsiktigt att båten fick ytterligare skador och hon transporterades därefter på ett mycket inkompetent sätt. Trots att flera varv och verkstäder fanns på betydligt närmare håll och trots försäkringstagarens protester, fraktades båten från öns östra ände till ett varv på öns västra ände, valt av MAPFRE.

MAPFRE kunde nu vara säker på att reparationskostnaderna skulle komma att överstiga ¾ av båtens försäkringsvärde, och därför kunna anse skadorna som ”konstruktiv totalförlust”.
Förgäves bad försäkringstagaren om en professionell utredning över vilka skador som orsakats av olyckan och vilka som orsakats av den 6 dygn långa förseningen och den dåliga transporten, och som skett utanför båtägarens kontroll.
En offert på kostnaderna utlovades av MALFÉ till dagen efter ankomsten till varvet. Inget mer.

När offerten äntligen presenterades, 24 dygn senare, visade den sig vara hutlöst dyr, och innehöll ett krav på mer än 1500 € för själva offerten.
En koll hos en välrenommerad firma på fastlandet visade att reparationen där kunde utföras med 5 års garanti för mycket mindre än halva kostnaden, och under ¾ av försäkringsvärdet. Den offerten var gratis.

54 dagar efter olyckan erbjöd sig MAPFRE att betala ersättning för ”konstruktiv totalförlust”. Men med mycket stora avdrag för bärgning och transport. MAPFRE upplyste också om att försäkringstagaren fortfarande var ägare till båten och ansvarig för alla kostnader för offert och uppläggning hos det dyra varvet.
MAPFRE hade nu lyckats försätta sin försäkringstagare i en ordentlig knipa, utan att försäkringstagaren haft den minsta möjlighet till val.
Maktlös och chockad men i god tro accepterade försäkringstagaren MAPFRE´s magra erbjudande. En mängd frågor ställdes dock till MAPFRE rörande ansvaret för förseningen och de inblandades aktioner. Frågorna har sedan upprepats ett par gånger, men har hittills bara besvarats med en skammens tystnad.

Försäkringstagaren tog därefter kontakt med konsumentorganisationen OMIC i ett fruktlöst försök att åtminstone reducera den absurda offerten. Flera försök gjordes även att sälja båten i befintligt skick.
Den av MAPFRE anlitade varvschefen nekade försäkringstagaren tillträde till båten, när denne några veckor senare med bil besökte ön för att hämta hem sina personliga ägodelar! Även en presumtiv spekulant på båten nekades tillträde.
Efter dessa erfarenheter erbjöds nu båten till öns myndigheter och andra såsom donation till yrkesskola eller annan allmännyttig institution, för att undgå de höga varvskostnaderna.

Cirka 3 månader efter haveriet talade en pensionerad försäkringsman och vän om för försäkringstagaren att han sannolikt hade blivit lurad av MAPFRE. Han ansåg att enligt EU´s regler borde MAPFRE anses vara legal ägare till båten från och med olycksdagen och därmed ansvarig för alla senare kostnader, därför att försäkringstagaren accepterat ”konstruktiv totalförlust” samt för att ersättning för detta även betalats ut av MAPFRE.
Detta föreföll logiskt och en reklamation insändes till MAPFRE, vilket resulterade i en liten tröstslant som MAPFRE kallade ”felräkning”. Den avvisades omgående av försäkringstagaren.
En reklamation insändes därefter till Dirección General de Seguros y Fondos de Pensiones (DGS) på dålig spanska med kopior av foton och alla handlingar samt en mycket utförlig redogörelse över det inträffade.

Det trista svaret från DGS visade att MAPFRE legalt får klassa en liten fritidsbåtförsäkring såsom ”högriskförsäkring” i enlighet med sin definition av spansk Lag 50/1980, Art. 107.2. Härigenom hindras försäkringstagaren tillgång till det nätverk för tvistlösning utanför domstol, som skapats i Europa. Detta system är snabbt, effektivt, inkluderar även tolkningshjälp och är nästan kostnadsfritt för konsumenten.

Andra europeiska, och troligen mer pålitliga försäkringsbolag än MAPFRE, klassar en liten fritidsbåtförsäkring mer etiskt som en vanlig ”skadeförsäkring”, som t.ex. en veteranbilförsäkring. Ordet ”högrisk” är också svårt att acceptera eftersom de flesta försäkringsbolag är återförsäkrade i en P & I -Club. (Helt apropå inträffar det också fler olyckor med bilar än med små båtar och försäkringsbeloppen är ofta likvärdiga.)

Genom denna lag och andra dekret tvingar MAPFRE sina båtförsäkringstagare att lösa sina tvister via Domstol, vilket ofta är dyrt, långvarigt och tröttande, varför de flesta ger upp. Dessutom verkar dessa båtägare sakna en Rättshjälpförsäkring, som vanligen inryms i en skadeförsäkring (Dir. 87/344/CEE). De olycksdrabbade, penningsvaga och juridiskt outbildade försäkringstagarna blir även härigenom omedvetet försatta i underläge.

Som salt i såren nekar MAPFRE även återbetalning av inbetalda premier för tiden efter totalförlusten.
Det skulle inte förvåna om MAPFRE toppar försäkringsbolagens reklamationsliga.

Är det satt i system av MAPFRE; att plötsligt anse en olycksdrabbad båt såsom underförsäkrad, att avsiktligt förvärra skador, att försena bärgningar och beslut om skaderegleringar, och att på ovan beskrivet sätt tvinga båtförsäkringstagarna till oförutsebara kostnader???
I så fall tycks det finnas ett uppenbart behov av klarare regler på området!!!
En reklamation med denna begäran har därför skickats till berörda EU-kommissioner.
Eller är det så, att det är de MAPFRE-anställda skadereglerarnas ekonomiska förbindelser med bärgare och verkstäder som bör granskas?

Intresserade båtägare bör kunna dra sina egna slutsatser av denna sanna berättelse och kan kontakta tidningens redaktion för mer detaljer.
Författaren har sagt upp sina försäkringar hos MAPFRE i väntan på reaktioner.

Nå, vad hände sedan med båten?, frågar kanske läsaren.
Båten donerades till en navigationsskola på fastlandet mot att de nya ägarna löste ut den från varvet.
Förutom att båten löses ut och skadorna repareras, får båten nu också en mycket grundlig helrenovrering, osmosisbehandling och en spansk sjövärdighets- och registreringsbesiktning. Enligt uppgift, allt för en totalkostnad som betydligt underskrider det pris, som den svenska försäkringstagaren avkrävdes i den absurda offerten - för enbart reparationen.

Don Quijote del Mar.





















Skribent: Åke Gustavson
Logga in eller registrera för att kommentera.