Redan lag för yrkesfartyg
Yrkestrafiken har ända sedan 1990-talet haft förbud att släppa ut toalettavfall inom svenskt territorium. Färjor och kryssningsfartyg kommer även de att beläggas med förbud mot utsläpp av toalettavfall i Östersjöområdet. Denna lag träder i kraft från och med 2016 för nybyggda fartyg och 2018 för befintliga.
Därför införs förbudet för fritidsbåtar
Förbudet för fritidsbåtar kommer att börja gälla från och med den 1:a april 2015 och införs i syfte att hämma övergödningen i svenska och internationella vatten, genom att minska utsläppen av kväve och fosfor. Något som Transportstyrelsen redan 2010 fick i uppdrag av regeringen att implementera, dels för att Sverige ska uppfylla sin del av överenskommelsen mellan Östersjöländerna, dels enligt EU-förordningar, samt internationella konventioner inom ramen för FN-samarbetet.
Var och vem gäller förbudet?
Förbudet innefattar samtliga svenska farvatten och alla typer av fritidsbåtar, förutom K-märkta båtar byggda innan 1965. Dessa båtar är tillåtna att släppa ut toalettavfall, men bara under förutsättning att tömningen sker minst en halv nautisk mil från land. Förbudet gäller både fasta båttoaletter och de portabla Porta Potti-modellerna, däremot omfattas inte hinkar, pottor och liknande.
Många saknar möjlighet att tömma i land
I dagsläget finns drygt 880 000 fritidsbåtar Sverige och av dessa är det endast 50 000 som har toaletter som går att tömma i land. Ca 38 000 båtar har möjlighet att behålla toalettavfallet ombord för senare tömning, men kan ändå inte tömma det i land. Och runt 20 000 svenska fritidsbåtar har endast möjlighet att släppa ut avfallet direkt i vattnet. Resterande båtar verkar inte finnas några tydliga uppgifter om, men troligt är att majoriteten saknar toalett ombord och antingen använder sig av naturen, hink/potta eller passar på att besöka landtoaletter i hamnarna – där de finns.
Kan bli kostsamt både för båtfolket..
Det är ganska tydligt att det behövs både fler landtoaletter och fler tömningsstationer för att förbudet ska kunna efterlevas. Samtidigt kommer många båtägare att tvingas bygga om sina båtar för att installera landtömningsbara toaletter. En ombyggnation beräknas kosta runt 2 000 kr eller mer för den som redan har en hålltank och från 5 000 och uppåt för den som saknar tank.
…och hamnarna
Enligt Transportstyrelsen är det efterfrågan som får bestämma hur varje enskild fritidsbåtshamn ska utforma sin mottagningsanläggning. Hamnarna får dock själva bekosta den om- eller utbyggnad som är nödvändig för att tillgodose behovet. De har inte heller rätt att ta ut någon separat avgift för toatömningen, utan den måste inkluderas i en allmän hamn- eller medlemsavgift. Båtklubbar som inte vill upplåta avfallsstationen kostnadsfritt för gäster har därmed endast möjlighet att ta betalt genom att inkludera tömningen i en anläggningsavgift – som då ska betalas av alla båtar som lägger till – oavsett om de stannar fem minuter eller fem dygn.
Mer information om förbudet hittar du på:
www.batmiljo.se
och
www.transportstyrelsen.se/sv/Sjofart/Fritidsbatar/Batlivets-miljofragor/Toalettavfall-fran-fritidsbat/
Där kan du även se en videoupptagning av det seminarium som Transportstyrelsen höll tillsammans med Skärgårdsstiftelsen och Havs- och Vattenmyndigheten på Allt för Sjön-mässan i Stockholm tidigare i år.