Det är mycket som ska ordnas innan de nya reglerna för omhändertagande av toalettavfall börjar gälla. Men Transportstyrelsens lathund är tänkt att göra det lite smidigare för fritidsbåtshamnarna att styra upp anskaffningen av mottagningsanläggningar i tid. Men först och främst gäller det att fastställa om hamnen i fråga verkligen räknas som fritidsbåtshamn. Gör den inte det så omfattas den inte heller av de nya reglerna. Enligt 1 kap. 2 § SJÖFS 2001:13 är definitionen av en fritidsbåtshamn ”en plats eller geografiskt område som inrättats för att ge service till fritidsbåtar, dock inte små bryggor och enkla förtöjningsplatser”. Vanliga fritidsbåtshamnar är gästhamnar, båtklubbar, marinor och allmänna hamnar som tar emot fritidsbåtar. Naturhamnar räknas däremot inte som fritidsbåtshamnar och omfattas således inte av reglerna.
Har man fastställt att hamnen är en fritidsbåtshamn behöver man avgöra vilket behov som finns för att lämna toalettavfall i land. Antal båtplatser etc har ingen betydelse utan det är själva behovet som avgör – oavsett om det gäller två eller tvåhundra båtar. Besöks hamnen endast av båtar utan toalett ombord finns heller inget behov och hamnen behöver inte anlägga någon mottagningsstation. Mindre fritidsbåtshamnar där antalet besökande båtar är lågt, men där behovet ändå finns, har dock möjlighet att avtala med närliggande hamnar om att anordna en gemensam mottagningsanläggning. På så sätt finns möjlighet att spara in pengar. Mottagningsanläggningen måste emellertid placeras på ett sådant sätt att det inte innebär en olägenhet för besökande båtar i någon av hamnarna att tömma sitt avfall.
När en fritidsbåtshamn avgjort att det finns behov för en mottagningsanläggning måste man också bestämma vilken eller vilka anordningar som behövs – sugtömning, landtoalett och/eller utslagsvask. Sedan behöver man också se över logistiken i hamnen för att beräkna vilken kapacitet som krävs, samt var anläggningen ska placeras för att bli mest lättillgänglig och vilken teknisk utrustning som behövs. Måste man dra nya el- eller avloppsledningar, krävs bygglov etc? Transportstyrelsen rekommenderar hamnarna att ta kontakt med kommunen för att diskutera olika lösningar, samt att se över möjligheterna att ansöka om bidrag hos Länsstyrelsen. Det kan också löna sig att jämföra priser hos olika återförsäljare. Kanske blir det mer kostnadseffektivt att köpa delar och bygga själv än att köpa en färdig anläggning?
Efter att mottagningsanläggningen har uppförts måste den märkas ut tydligt och fritidsbåtshamnen bör även utarbeta en ny avfallshanteringsplan. Viktigt att tänka på är också att hamnen inte får ta ut någon separat avgift från båtägare som vill tömma sitt toalettavfall. Vill man ta betalt kan kostnaden emellertid bakas in i en allmän hamnavgift eller liknande.
Transportstyrelsens lathund finns att ladda hem i en utskriftsvänlig version på: http://www.transportstyrelsen.se/sv/Sjofart/Fritidsbatar/Batlivets-miljofragor/Toalettavfall-fran-fritidsbat/Mottagning-av-avfall/Lathund-for-fritidsbathamnar/