Under årens lopp har tusentals fartyg förlist runt de svenska kusterna och de flesta ligger fortfarande kvar på havsbotten. Majoriteten av vraken härstammar dock från en era när skeppen endast framfördes med hjälp av vindkraft och mänsklig muskelstyrka och utgör därmed ingen större fara för miljön. Men vissa av dem, framför allt från tiden kring andra världskriget, innehåller både bränsle och last som kan orsaka stora skador på vattenmiljön om de börjar läcka – och det är nog bara en tidsfråga innan det sker. Många av fartygen börjar nu också bli så pass gamla att skroven börjar vittra sönder, vilket ökar risken för att miljöfarliga ämnen ska sippra ut i vattnet.
Vid en inventering som Sjöfartsverket gjorde på uppdrag av regeringen 2011 rapporterades 31 vrak som kunde utgöra särskild stor fara för miljön baserat på den mängd bränsle och last som fanns ombord när de sjönk. Under 2014 kommer Sjöfartsverket att fortsätta kartläggningen av de förlista fartygen genom att undersöka omgivningarna och utröna om några negativa miljöeffekter kan härledas till de mest riskfyllda vraken. Därigenom ska sedan en bedömning göras av den potentiella hotbilden för havsmiljön och förslag tas fram för åtgärder som kan minimera framtida problem.
Till sin hjälp i utredningen har Sjöfartsverket bland annat Havs- och vattenmyndigheten, FOI, Riksantikvarieämbetet, Kustbevakningen och Chalmers. Det är dock inte en helt enkel uppgift de har framför sig. Inventeringen gjordes bl a utifrån Riksantikvarieämbetets arkiv över de drygt 20 000 fartyg som rapporterats förlista genom åren, men långt ifrån alla vrak som finns med i databasen har lokaliserats. I många fall finns bara en ungefärlig position angiven och vissa vrak ligger helt enkelt för djupt eller för otillgängligt för att de ska kunna undersökas. I detta steg av utredningen kommer därför några av de mest lämpliga vraken att väljas ut, varpå dessa lokaliseras, identifieras och sjömäts. Först när detta är gjort kan arbetet med provtagning och analys påbörjas. Bland annat kommer skrovens korrosionsstatus att undersökas för att se om det finns tecken på pågående eller framtida utsläpp. Prover kommer också att tas från omgivande vatten och bottensediment för att beräkna hur miljöfarliga substanser kan komma att spridas vid ett eventuellt läckage.
Våra grannländer har varit ganska duktiga på att sanera gamla vrak inom sina vattenområden, så Sverige ligger lite efter på denna punkt. Än så länge har det förvisso inte uppstått några allvarligare incidenter till följd av miljöfarliga vrak i svenska vatten, men bl a på västkusten har det noterats diffusa utsläpp av olja från sjunkna fartyg. Ett av dem är Skytteren, som förliste 1942 utanför Måseskär. Hon var då fullastad med vad som tros vara ca 6 000 kubikmeter bunkerolja. Till och från under de senaste åren har oljefläckar upptäckts på ytan i närheten av där hon ligger. I längden kommer det givetvis att ha en negativ effekt på vattenmiljön och Kustbevakningen har haft området under uppsikt sedan utsläppen först noterades. Även Chalmers har bedrivit viss forskning i vattnen kring Skytteren och hon kommer med största sannolikhet att bli en av de utvalda som Sjöfartsverket ska specialstudera under året.
Foto: star5112, www.flickr.com/photos/johnjoh/